En blogg som inte handlar om nåt

Veckoslutet blev helt ok ändå. I torsdags spelade vi bowling i min lägenhet, och lite golf, sen gick vi på konsert med the Concretes. Sen på fredagen tog jag kvällsbussen till mullsjö, så åkte farsan och jag till västkusten på lördagmorgonen. Vi hade nämligen en stor hög med "ogräs" på tomten som skulle eldas. Ni vet det där sortens ogräs som fått växa i några år och som typ måste sågas av... och som tydligen kallas björk och vide och sånt. Lägligt nog var det totalt vindstilla vid gullmarsfjorden, så vi behövde inte ens elda upp de kringliggande husen. Varmt och skönt var det också. Fullständigt underbart.
Sen åkte vi tillbaks och firade brorsan på 30 årsdagen på söndagen.

Nu är jag tillbaks i linköping igen och denna gången ska jag inte dränka formtoppen med en massa tankar på att stressa igång mitt normala liv. 

Tjipp tjopp!

Det är vår, solen skiner, det är varmt och jag känner mig fortfarande glad!
Mår toppenbra för tillfället. Helt bekymmersfritt, har ju släppt allt och tar dagarna som de kommer. Spenderar dagarna med att lösa små problem, rycker liksom i de lösa trådarna i huvudet och reder ut nystanet. Snart är allt så pass utrett att jag kan återgå till det "normala"... även om jag kommer behöva ändra en hel del för att inte trilla dit igen. Hur jag ska lösa den biten blir ett senare problem, alldeles för stort och avlägset just nu.

Nu ska jag äta lunch, hungrig.
Sen sak jag nog belöna mig med lite eftermiddags-tv, det var länge sedan. Har promenerat 4 timmar idag och behöver vila fötterna helt enket. Hoppas dom kör lite that 70s show fortfarande på fyran :)

(Detta inlägget skrevs igår, fredagen den 13:e, men oturligt nog gick den inte att publicera)

Pratade med en kurator igår, det var faktiskt ganska givande. Hon fick mig att fundera på mina fritidssysslesättningar. Att det är viktigt att man har något som man gör för att man tycker det är skoj, och inget annat. Mitt musicerande var jätteskoj, stimulerande och utmanande, men har numera övergått till något slags krav. Jag känner att jag nästan måste göra låtar, eftersom jag ju gjort det så länge. Det blir varken spontant eller roligt och suger mer energi än vad det ger.

Så, jag har planer på att packa ner grejorna i förrådet. Känns väldigt tungt, som att kapa av en arm eller så, men det känns som det är något som ändå måste göras.

Vad jag ska göra istället? Till en början, inte speciellt mycket. Ska börja med att ta dagarna som de kommer, starta med en morgonpromenad varje dag både för att hålla mig aktiv och känna efter vad jag vill göra med dagen. Idag bestämde jag mig exempelvis för att göra matlådor. Ville göra nåt med tofu, men jag hittade inte det i affären, så det blev med bönor istället. Kalasgott blev det ta mig tusan, och kändes rejält trots att det var vegetariskt.
(Men var hittar man tofu i affären egentligen? Vad ÄR tofu?)

Iallafall, med denna dag-för-dag metoden hoppas jag att livsglädjen kommer tillbaks så småningom. Sen får man se hur man vill fortsätta efter det.

Det går verkligen upp och ner humörsmässigt. Igårkväll var jag jättepigg och glad, idag vaknade jag helt matt och tjurig, det kröp i kroppen som om jag hade feber och jag ville liksom bara lägga mig igen. Men det gjorde jag inte, för jag skulle till studenthälsan och prata lite.

Promenaden i solen till och från mötet BORDE ju gjort mig lite piggare, men näe. Väl hemma igen var jag fortfarande bara trööööööött. Lade mig i soffan och glodde på lite eftermiddagsserier, och tog sen fram en matlåda som jag gjorde igår. Den hade inte ens frusit. Eller rättare sagt, den var inte ens frusen. Det visade sig att det berodde på att frysen var avstängd. Hade väl kommit åt knappen igen.
Jaja, mina matlådor kanske klarade sig ändå, temperaturen hade inte gått upp till mer än 6-7 plusgrader, så dom bör inte ha blivit förstörda. Det blev däremot köttfärsen (iofs från förra våren och utgånget sedan länge) och brödet, som simmade runt i smältvattnet.

Iallafall, matlådorna. Detta kräver en liten fördjupning. Dessa tillagades igår, lasagne med spenat och en ostsås på keso och ost. Förra gången blev det väldigt smaklöst, då jag använde naturell keso och billigaste osten jag hittade. Denna gången tog jag keso med smak av oliv och fetaost, plus en annan ost. Eftersom jag gillar kvibille cheddar blev det en påse riven ost med märket kvibille.

Vad jag inte märkte förrän jag skulle häva i osten, var att det var ädelost jag köpt. Grönmögel. "Jaha, detta kan ju bli intressant", tänkte jag medan jag hävde i det i kastrullen. Och det blev det. Kombinationen fetaost, grönmögel, oliv och spenat gav en subtil smak av målarfärg. Men är man hungrig så är man. Slänga mat?! Nä, när jag väl har lagat mat, ska den bannemig ätas upp!

Men men, tillbaks till dagen. Jag åt en bit av målarfärgslasagnen, som med lite extra salt blev lite mer ätlig, och sen blev jag faktiskt PIGG OCH GLAD. Precis som igår! Är det då så att ädelost gör att några slags hormoner, typ endorfiner eller nåt, utsöndras? Detta måste undersökas!


Uppdatering: Bingo, visst var det så! Fet mat gör att man utsöndrar endorfiner... som för övrigt är ganska likt opium och morfin. Det är dessa endorfiner som gör att man känner sig lycklig också av kärlek, choklad och efter man motionerat. Så ja, lasagnen är nog extremt fet :D
Det visar sig dessutom att alkohol höjer effekten av endorfiner, så jag kanske skulle kröna måltiden med ett glas vin imorgon? Inte för att jag har vin, men det hade ju varit intressant att prova... och avsluta med choklad. och sen lite motion på det (kan nog behövas), och sen avsluta med att gå och bli kär i någon random person. Det är en plan så god som någon.

Var hos studievägledaren idag, bestämde mig för att lägga ner verksamheten för terminen. Sjukanmälde mig hos försäkringskassan också, jag mår ju dåligt och det är därför jag inte kan plugga... så varför inte. På så sätt bör det inte vara så bråttom med att skaffa jobb, eftersom jag borde kunna få sjukpenning motsvarande CSN resten av terminen, och i sommar har jag hyresfritt. Beror väl lite på vad sjuksköterskan på studenthälsan säger iofs, men jag tycker själv att jag är inkapabel till arbete för närvarande.

Vidare tyckte vägledaren att jag skulle skippa omtentan i april, och det känns faktiskt som ett väldigt vettigt förslag. Jag menar, det är nog viktigt att jag kopplar av så snabbt som möjligt. Förra gången jag mådde såhär körde jag på lite för länge, varefter jag försökte fixa allt själv, utan professionell hjälp... och det gick ju som det gick, jag kommer aldrig kunna göra det jag försörjde mig på då igen. Då kände jag inte att jag fick stöd av min arbetsgivare, dom tog inte problemet på allvar, och det gjorde kanske inte jag heller inser jag nu i efterhand.

Denna gången blir det alltså en helt annan strategi. Det får ta den tid det tar. Jag är för tusan utbränd... eller iallafall på god väg.

Återstår bara en sak innan jag kan koppla bort allt. En muntlig redovisning på engelska. Hade det inte varit för att det är ett grupparbete, hade jag skippat den också.

Har deppat i ett par veckor nu, och det har lett fram till att jag bestämt mig för att ta ett studieuppehåll. Jag har tagit slut helt enkelt, orkar inte lägga energi på skolarbete. Har gått på sparlåga genom många kurser nu, i hopp om att bränslet ska räcka hela vägen ut, men det gjorde det tyvärr inte. De tre senaste kurserna har det gått överstyr, två av dom har jag saker som släpar i och den tredje håller fortfarande på och känns trots sin lättvikt jättetung. Och ja, jag vet att andra klarar av att ligga efter konstant i sin utbildning, men jag fungerar inte så.

Så, studieuppehållet kommer klubbas igenom på onsdag hos studievägledaren.

Då kommer nästa problem, vad ska jag göra istället? Har småkontakter på IKEA och lidl här i stan, som jag tänkte undersöka om det kan ge något... plus att en öronläkare som jag känner ska hålla ögonen öppna om han ser något lämpligt enkelt lab-arbete på universitetssjukhuset här i stan... och en som jobbar med nån slags medicinrobot hade visst också några läkemedelsföretag här i stan som han hade varit i kontakt med.
Bra med musiker-forum, finns allt möjligt folk där.

Förhoppningen är ju att studiemotivationen och energin ska komma tillbaks, även om jag tvivlar på att det blir så, och på så sätt vore det ju ganska najs att hitta något jobb där man faktiskt jobbar med sånt som jag tycker är intressant, så det inte bara känns som bortkastad tid.

Jaja, det var en liten uppdatering om läget iallafall. Ska nog försöka bo kvar här under uppehållet, får väl antagligen gå nån liten kvällskurs eller nåt för att inte bostadsbolaget ska börja bråka.