En blogg som inte handlar om nåt

Det är en olustig känsla när man känner att man faller. Folk sträcker ut händer för att hjälpa till, men jag undviker dom. Vill inte dra med mig någon. Har redan gett upp, väntar bara på att nå botten och kunna börja jobba mig upp igen när man får lite fast mark under fötterna. Kommer förmodligen prova någon annan väg, mina studieår är troligtvis bortkastade. Så känns det nu iallafall.

Har precis gått upp ur sängen för dagen, men det känns som ett misstag. Går nog och lägger mig igen.