En blogg som inte handlar om nåt

Jens Lekman igår ja, shit vad bra.

Men vi börjar från början. HG öppnade 18, och vi tänkte att vi drar dit tidigt och käkar lite, för att vara säkra på att komma in. 19 är alltid en säker tid, då får man bord och mat fort.

Trodde vi.

In kom vi, inga problem. Lite oväntat fick vi dock stå i en liten kö först. Någon mat var dock inte att tala om, varenda bord var tokfullt, de hade plockat fram alla bord och stolar som fick plats även på övervåningen. Matkön räckte ungefär till kiruna och maten tog SLUT! Så vi fick käka nötter istället i väntan på Jens.

Förbandet var inte ett band, hörde vi någon viska, utan en komiker från USA. Plötsligt dök Jens upp på scen för att presentera killen. Det visar sig vara en hyfsat känd snubbe, såg honom i ett avsnitt av den lysande serien med flight of the concords för några veckor sedan. Han var riktigt skoj, var grymt bra på att dra nytta av små egenheter hos folk i publiken.

Sen kom iallafall Jens ut på scen med sin damorkester. Mest nya låtar, men några klassiker som Black cab, Higher power och lönnlöv blev det. Fantastiskt.


Och så till något helt annat. För att krydda mitt hockeyintresse lite har jag satt in en hundring på svenskaspel som jag kan leka lite med. Hittills har jag dubblat det. Lite drygt. Till exempel nyss zappade jag förbi en match mellan björklöven och leksand som stod 1-2 med 4 minuter kvar. Kastade in en tia på att det skulle bli oavgjort, och med tio sekunder kvar kvitterade löven. Inkasserade 32:-. Sweeeet! :D

Kort sagt, det går rätt bra nu.

Jag är sedan några veckor sedan stolt ägare av några husdjur. Eller mja, har nog varit det längre förmodligen, men för någon månad hittade jag den första lilla krabaten. Han kröp runt i min säng och gottade sig. Idag hittade jag två till, fast dessa var fullvuxna. Ganska fina faktiskt. Glansigt brunröda med ett par prickar på ryggen.

Välkommen till mitt vackra hem, pälsängrar små. Tänk så roligt vi ska ha.


edit:
eller vänta nu... Efter lite googlande har jag nog kommit på att det var något annat. Pälsängrar blir inte i närheten av sådär fina som de små gynnarna jag hittade idag! Mina husdjur har nog inte hunnit växa upp än trots allt.

edit igen:
gissa vem som har städat... :D

Dagens sport:
Elitseriepremiär. 6-5! Yeah.

Dagens hälsa:
Är lite seg för tillfället, förmodligen ett förkylningsvirus. De biter dock inte på mig nåt vidare numera, blir bara trött några dagar. Det är så det fungerar nu för tiden.

Dagens skolsnack:
Imorgon ska jag skriva klart en rapport, sen ska jag börja skriva en annan. Hela veckan kommer gå åt till den, men det kommer bli svinbra tillslut. Känns lite som att bara jag tar mig genom denna veckan så kommer det lätta sedan. Eller ja, sen har jag ju iofs två arbeten som ska göras efter det, men ändå.

Dagens höjdpunkt:
Någon hade skurit sönder Lindas cykeldäck, så jag fick sällskap på vägen hem. Trevligt trevligt.

Dagens kvällsmat:
Två påsar micropopcorn

Dagens överaskning:
Lillsyrran har förlovat sig

Dagens slutord:
God natt!

Shit, idag åkte jag till hälsouniversitetet och gick på föreläsning på en kurs jag inte var anmäld till. Sen kom en kursadministrativ människa med en blankett, så nu läser jag 4 kurser. Tempo! Immunologi handlar den om förresten, på grundnivå. Lite skönt att läsa något som inte är för avancerat.

I övrigt har jag två labrapporter som ska göras. En ska vara monsterseriös, ungefär som en forkningsrapport eller vadenuheter, medan den andra är lite mer basic. Båda ska vara inne nästa vecka. Hittills har det inte funnits tid att ens börja på dem. Dessutom är det ett individuellt arbete som ska göras, eller förresten är det två. Och ett par skitsvåra artiklar som ska läsas igenom tillräckligt många gånger för att bli förståliga. Tills på måndag typ.

Men det är nog allt. Förutom alla föreläsningar då.

Känner mig stressad... men inte på ett lika genomhemskt sätt som exempelvis i våras. Känns snarare som jag är rustad att klara av det denna gången, som att jag lärde mig något på hela grejen och tar itu med det på ett annat sätt nu. Som om jag är gjord av något hårt men flexibelt material som går att vika, töja och trycka på utan att det går sönder. Kanske beror det på att jag inte sätter mig och ältar hur jobbigt allt är, utan istället försöker hålla mig aktiv hela tiden... vilket i sin tur blivit enklare på grund av en förbättrad fysik och bättre kostvanor.

Eller förresten är det nog bara kaffet som gör det.

Har varit i Mullsjö hos päronen i helgen. Eller, i lördags åkte vi till munkedal för att elda ris på tomten, men det blåste för mycket, så vi grävde upp en monsterstor rot istället.

Iallafall, hade laddat telefonen med Jens Lekmans nya skiva "Night falls over Kortedala" att lyssna på under bussresan. Det var ett tag sedan jag lyssnade på Jens, eftersom jag tyckte han tappade bort mycket av sitt sound när han gick ifrån sitt alias "Rocky Dennis". Men jag får nog göra en omvärdering igen tror jag, världen blir fortfarande så mycket vackrare när den tonsätts av Lekman. Det blir så mycket enklare att tänka positivt och le åt människor när man har tonerna i huvudet.

Hepp, nu är det dags för en pluggvecka igen. Dags att börja sätta fart på allvar nu!

Lab nr 2 på molekylärfysiologi-kursen idag. Mer skivade kycklinghjärtan, men idag skulle vi räkna antalet adrenalinreceptorer (beta-typ). Kändes som det gick bättre än förra, men resultatet är inte klart förrän på måndag, så det blir till att snällt vänta innan man ropar hej över ån.

Min studiemotivation går upp och ner. Mest ner från måndag till onsdag, sen uppåt onsdag till fredag. Måste försöka hitta något sätt att behålla lite fart över helgerna, så man inte måste starta i en sådan uppförsbacke på måndagen. Alltså, inte helgplugga, snarare göra något konstruktivt som inte gör mig trött eller stjäl uppmärksamhet i flera dagar därefter.

Men rent generellt måste jag säga att min studiemotivation är högre än på länge. Visst är jag skoltrött, men det känns mer hanterbart nu på något sätt. Kurserna känns mer nischade nu och det känns som saker börjar sätta sig... även om det mesta fortfarande försvinner så fort jag skakar på huvudet.

Nehepp, vad göra nu? Ska nog sätta mig med gitarren en liten stund.

Helgen var för kort. Fredag, hårtrimning, synthklubb för första gången på evigheter, skitdålig musik, gott sällskap, femismdebatt, nintendo, te och sömn alldeles för sent.
Lördag, uppstigning alldeles för tidigt, softa, kaffe, städa städa städa, handla, folk på besök, kö, lite dansa, gå hem tidigt pga trött, soooova gott.
Söndag, inte ett skit egentligen. Eller jo, bygga ny låt. Och en massa stargate.

Och om man ska titta lite framåt:
Måndag, skola. Träffa utbytesstudenttjejen för labrapportskrivning och högstadieengelskaprakticerande. Ett par föreläsningar.
Tisdag, inget schemalagt. Skönt. Förmodligen en hel massa labrapportskrivande. Förhoppningsvis klar låt.
Onsdag, sovmorgon. Labförberedelser. Föreläsning.
Torsdag, heldag lab.
Fredag, heldag föreläsningar.
Helg, födelsedagskalas. Panik pga glömt presentinköp.

Nu, sova.

Laborationen gick inte så bra. Vi fick 2 hjärtan, som vardera räckte till 4 bitar. Vi behövde bara 4 bitar, så det skulle ju vara mer än tillräckligt. Men alltmedan vi skar till bitarna och försökte knyta upp dem på ställningen, så gick de sönder. Blev en hel del "dont break my heart again"-skämt med min labkompis som är engelsktalande utbytesstudent. Höhö, höhö.

Våra 8 bitar gick åt, plus att vi fick tjuva en från en annan grupp.

Väl uppe var det bara 3 som fungerade. Varav en gick sönder ganska snart. Så, två var redo för det slutliga experimentet. På grund av fel skala på ett diagram, drog vi dock sönder den innan vi ens börjat. Så 5 timmars förberedelser ledde fram till att vi fick använda oss av EN hjärtslice, som dessutom höll på att gå av på mitten.

Vi såg inga som helst variationer när vi tillsatte adrenalinet, men labansvariga Isa gav oss hopp med att säga att det kanske skulle gå att se variationer om man tittade på datan i ett annat program.

Gött, tänkte vi, när vi precis avslutat hela försöket och sparade filen. Alla tusentals felmeddelanden som dök upp när programmet berättade att det uppstått ett fel och att datan var förlorad, fick oss knappt att lyfta på ögonbrynen. Det var liksom redan självklart att vad vi än gjorde skulle gå åt skogen. En såndär typisk dag då murphy är i fullständig kontroll.

Ska väl tilläggas att för ett par dagar sa kursansvariga Jordi (även kallad Lordi) att det inte räcker med att försöka göra laborationerna, får man inga resultat måste man göra om. Yeeeha! :D 

Imorgon är det dags för terminens första laboration. Den verkar riktigt kul faktiskt!

Vi får ett färskt hjärta från ett kycklingembryo (dvs från ett ägg nära kläckningsdags) som vi ska slajsa upp i remsor. Dessa bitar ska vi sedan spänna upp i en liten ställning, och ge dem elchocker. Då kommer hjärtmusklerna nämligen att dra ihop sig, vilket mäts av ställningen. Sedan ska vi tillsätta lite adrenalin och se hur mycket hårdare muskelkontraktioner det blir.

Låter kanske lite grymt om man tänker efter, men jag tycker det sak bli skitskoj. Är nyfiken på hur mycket adrenalin det krävs för full effekt, plus att det ska bli intressant att se om vi verkligen lyckas. Lär ju liksom inte bli helt enkelt att operera på ett hjärta stort som en 50-öring, och sedan knyta upp småbitarna med hjälp av pyttesmå snören... Men det ska nog gå :)


Än så länge går det oförskämt bra att plugga. Kurserna känns relevanta och kul, trivs till och med i gruppen än så länge!

Pulsen gick precis upp till max för att sedan lugna ner sig och lägga sig på en väldigt belåten vilopuls.

Klarade tentan =)

Och jag som bara startade datorn för att börja göra om den sista labrapporten till just den kursen. Nu fick jag ju ännu mer motivation till det, tänk om man kunde göra klart den idag. Då vore man ju faktiskt i fas igen.

Men vad UNDERBART!

Ja, det gäller att tänka positivt. Nu har skolan börjat igen, läser tre kurser parallellt första halvan av terminen och sedan läser jag fyra. Detta beror på den kaotiska omställningen till en europeisk standard av universitetsstudier. Bologna heter det visst. Helt galet. Förut motsvarade en högskolepoäng en veckas studier. Logiskt, bra, enkelt att komma ihåg. Terminen var 20 poäng lång. Jämnt och bra.

Sedan kom bologna. Plötsligt är terminen 30 poäng lång, men fortfarande lika många veckor. Det innebär att en vecka motsvarar 1,5 poäng. Känns inte lika logiskt. 30 är inte heller jättejämnt att dela med 4 (tidigare var det vanligt med 4 st kurser på 5p på en termin), så därför delar man det med 5 istället. Man läser alltså fem kurser istället för tidigare fyra. Dessa kurser är i stort sett samma som tidigare, fast man tvingas alltså läsa dem på kortare tid, plus att det lagts till en totalt onödig kurs vid sidan av som man måste gå för att få ihop sina poäng.

Så, min termin ser ut som så att jag läser en kurs på halvfart och två på kvartsfart nu i början. Sedan läser jag två på halvfart och fortfarande samma två på kvartsfart.

Eller vänta nu, jag måste dela det med 5 istället... annars kommer det inte stämma...

Jag läser, öh, hur blir det...

äsch.

Jag läser en massa kurser iallafall. De flesta verkar intressanta.

Idag började första kursen, cellbiologisk metodik. Som vanligt var jag den enda från biologiprogrammet som läste den (min årskull är extreeeemt grönbiologisk), men jag snikade in mig i en labbgrupp bestående av gamla bekanta från KB, så nu är det orosmomentet ur världen. Det är så jobbigt att försöka komma in i en grupp som liksom är färdiggrupperad. Speciellt med en social kompetens som är i nivå med en liten pinne.

Det är så skönt att ta dagarna som de kommer. Sååå skönt. Idag blev jag sugen på en promenad mitt i regnovädret, så jag tog på mig vinterkängor och regnställ och gav mig ut i skogen. Fast då hade regnet slutat och solen var påväg fram. 

Snubblade bokstavligt talat på ett tokigt bra ställe med rödgul trumpetsvamp. Eller snarare halkade, de där plankorna på vandringsleder vid blötmark blir väldigt hala när det regnat. Tyvärr är skogen ett naturreservat, så man får inte plocka... Men eftersom jag är en sådan rebellisk person, knökade jag i ungefär ett kilo svamp i en fryspåse jag lägligt nog hade i fickan :)
Rensade hälften och stekte upp förut, räckte till 4 mackor. Då var det iofs syndigt mycket svamp på dem, men ändå. Det kändes ju som så mycket när man hade hela påsen full.

Det var iallafall GOTT som tusan, och dessutom har jag kommit på att inte ens svampstekning kräver smör. Olivolja funkade kalasbra till det också. Sådant gör mig glad nu för tiden av någon anledning.

Hepp, nu ska jag duscha bort alla fästingar och sedan rensa resten av svampen och ta en macka till. Känns onödigt att förvälla och frysa in, lika bra att göra åt på en gång.

Massor av socker och kaffe, plus ett gäng stargate-avsnitt i soffan. Nu känner jag mig pigg igen.

Dock inte speciellt hoppfull angående tentan. Den bestod av 8 uppgifter på vardera 10 poäng. Tre av dessa kunde jag i princip inte alls. Det innebär att jag som mest kan få 62,5%. Godkäntgränsen brukar ligga på 60%. På resterande 50p får jag alltså förlora max 2 poäng. Tjena. :)

Fast... jag chansade hej vilt på ett par av de där uppgifterna som jag inte kunde. Kanske skrapade jag ihop några poäng där trots allt. Vore så grymt befriande att slippa skriva den tentan igen.

Hoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppas!

Här hade man gått och funderat på allt som man äntligen skulle göra nu när man inte hade någon tenta att oroa sig över... och så är man bara helt post-tenta-deckad. Ja, jag uppfann det ordet just nu. Tyckte det behövdes ett ord för hur man känner sig när tentastressen är över.

Fast någon stress var det ju inte direkt... bara ångest. Den kommer man aldrig ifrån :)

Jaja, tentan gick väl sisådär, en del frågor kunde jag svara på jättelätt, en del kunde jag inte svara på alls. En del hittade jag på svar till. Känner mig ganska nöjd att jag skrivit den en gång nu iallafall, trots att jag hade värsta huvudvärken i mannaminne när jag vaknade... som dessutom fortfarande håller i sig.

Men nu ska jag nog prova att sova, det känns som att det skulle kunna vara en bra sysselsättning.

Äsch... varför skjuter jag upp saker? Ju närmare deadline jag kommer, desto svårare har jag att ta tag i det. Nu lägger jag ner ansträngningen för denna gången och låter det gå som det går på måndagens omtenta.

Ska bli såå skönt med en vecka tokledigt därefter. Ta dagarna som de kommer igen och komma i fas.

Jaffa, Kree!


(med andra ord, på omtentapluggfronten går det minst sagt trögt)