Die, chicken, die!
Laborationen gick inte så bra. Vi fick 2 hjärtan, som vardera räckte till 4 bitar. Vi behövde bara 4 bitar, så det skulle ju vara mer än tillräckligt. Men alltmedan vi skar till bitarna och försökte knyta upp dem på ställningen, så gick de sönder. Blev en hel del "dont break my heart again"-skämt med min labkompis som är engelsktalande utbytesstudent. Höhö, höhö.
Våra 8 bitar gick åt, plus att vi fick tjuva en från en annan grupp.
Väl uppe var det bara 3 som fungerade. Varav en gick sönder ganska snart. Så, två var redo för det slutliga experimentet. På grund av fel skala på ett diagram, drog vi dock sönder den innan vi ens börjat. Så 5 timmars förberedelser ledde fram till att vi fick använda oss av EN hjärtslice, som dessutom höll på att gå av på mitten.
Vi såg inga som helst variationer när vi tillsatte adrenalinet, men labansvariga Isa gav oss hopp med att säga att det kanske skulle gå att se variationer om man tittade på datan i ett annat program.
Gött, tänkte vi, när vi precis avslutat hela försöket och sparade filen. Alla tusentals felmeddelanden som dök upp när programmet berättade att det uppstått ett fel och att datan var förlorad, fick oss knappt att lyfta på ögonbrynen. Det var liksom redan självklart att vad vi än gjorde skulle gå åt skogen. En såndär typisk dag då murphy är i fullständig kontroll.
Ska väl tilläggas att för ett par dagar sa kursansvariga Jordi (även kallad Lordi) att det inte räcker med att försöka göra laborationerna, får man inga resultat måste man göra om. Yeeeha! :D
Våra 8 bitar gick åt, plus att vi fick tjuva en från en annan grupp.
Väl uppe var det bara 3 som fungerade. Varav en gick sönder ganska snart. Så, två var redo för det slutliga experimentet. På grund av fel skala på ett diagram, drog vi dock sönder den innan vi ens börjat. Så 5 timmars förberedelser ledde fram till att vi fick använda oss av EN hjärtslice, som dessutom höll på att gå av på mitten.
Vi såg inga som helst variationer när vi tillsatte adrenalinet, men labansvariga Isa gav oss hopp med att säga att det kanske skulle gå att se variationer om man tittade på datan i ett annat program.
Gött, tänkte vi, när vi precis avslutat hela försöket och sparade filen. Alla tusentals felmeddelanden som dök upp när programmet berättade att det uppstått ett fel och att datan var förlorad, fick oss knappt att lyfta på ögonbrynen. Det var liksom redan självklart att vad vi än gjorde skulle gå åt skogen. En såndär typisk dag då murphy är i fullständig kontroll.
Ska väl tilläggas att för ett par dagar sa kursansvariga Jordi (även kallad Lordi) att det inte räcker med att försöka göra laborationerna, får man inga resultat måste man göra om. Yeeeha! :D
Kommentarer:
Trackback