Nattlig safari
Jag tänkte att det var ju ändå min sista fredag i Linköping, plus att jag var ölsugen, så jag handlade ett par 3,5, lite chilinötter och en ostbit. När det goda var slut, tänkte jag att det ju ändå fortfarande var min sista fredag i linköping, så jag gav mig neråt stan för att försöka hitta den där goda mörka tjeckiska 1795, för att känna mig lite nostalgisk. Väl på bishops arms, hade de den inte längre, men för att inte ha gått 50 minuter i onödan köpte jag nån annan mörk tjeckisk. Kändes dock lite deppigt att stå där själv, så jag gick väldigt snart. Synd att man inte känner mer än typ 3 personer i hela stan... och att de inte är mer än typ bekanta. Alla andra har ju flyttat.
Utanför bishops höll jag sedan helt otippat på att springa in i en av dessa bekanta och tre vänner till honom. 5 minuter senare satt jag i ett baksäte och försökte få på mig ett säkerhetsbälte, vilket kändes ganska viktigt då föraren enligt egen utsago var "nästan nykter".
Väl hemma hos M, som förresten i princip bor i ett terrarium, har lådor med levande ormar och skorpioner, döda spindlar och en stor bunke med vattensalamandrar, var det väl till en början en ganska standard youtube-fest. Efter att ha sett alla varianter av "satisfaction"-videon (den där med byggjobbare i slow motion), kom vi fram till nattens höjdpunkt. Vattensalamandersafari i tinnerbäcks naturreservat. Klockan var då typ midnatt, och jag var helt övertygad om att vi inte skulle hitta några salamandrar, men promenad är ju aldrig fel.
M gick sen och lyste i varenda liten vattenpöl med sin ficklampa och pekade ut olika iglar och grejor, medans M2 gick i förväg, gömde sig i skogen och helt utan framgång försökte skrämma oss när vi kom ifatt. På salamanderfronten gick det faktiskt riktigt bra, vi såg ett par individer som enligt M var stor vattensalamander, vilken är utrotningshotad, plus en liten vattensalamander som brukar vara den mer vanliga.
Sedan ville M och M2 veta hur det kändes att bli elstängslad på rumpan, vilket de tog reda på. De tjatade på mig att jag också måste prova för att få reda på det, men jag hade inte samma behov av den informationen, så jag avstod. L och I, som saknade Y-kromosom, avstod också, men vi lyssnade tappert på macho-killarnas stön och skrik och fick nog en ganska bra bild av hur det kändes iallafall.
Sen gick vi tillbaks, jag fick skjuts till ryd, kom i säng runt 3 och har sedan dess flyttstökat vidare. Köket är i stort sett avklarat, alla 14 flyttkartonger nersläpade till förrådet för att förenkla vid flyttdagen, skrivbordet nermonterat, ett fönster putsat och vattenlåsen rensade. En hel del kvar dock. På onsdag kommer päronen med släpkärra, får hoppas att allt går in i den.
Detta var med stor sannolikhet det sista blogginlägget skrivet i Linköping.
Utanför bishops höll jag sedan helt otippat på att springa in i en av dessa bekanta och tre vänner till honom. 5 minuter senare satt jag i ett baksäte och försökte få på mig ett säkerhetsbälte, vilket kändes ganska viktigt då föraren enligt egen utsago var "nästan nykter".
Väl hemma hos M, som förresten i princip bor i ett terrarium, har lådor med levande ormar och skorpioner, döda spindlar och en stor bunke med vattensalamandrar, var det väl till en början en ganska standard youtube-fest. Efter att ha sett alla varianter av "satisfaction"-videon (den där med byggjobbare i slow motion), kom vi fram till nattens höjdpunkt. Vattensalamandersafari i tinnerbäcks naturreservat. Klockan var då typ midnatt, och jag var helt övertygad om att vi inte skulle hitta några salamandrar, men promenad är ju aldrig fel.
M gick sen och lyste i varenda liten vattenpöl med sin ficklampa och pekade ut olika iglar och grejor, medans M2 gick i förväg, gömde sig i skogen och helt utan framgång försökte skrämma oss när vi kom ifatt. På salamanderfronten gick det faktiskt riktigt bra, vi såg ett par individer som enligt M var stor vattensalamander, vilken är utrotningshotad, plus en liten vattensalamander som brukar vara den mer vanliga.
Sedan ville M och M2 veta hur det kändes att bli elstängslad på rumpan, vilket de tog reda på. De tjatade på mig att jag också måste prova för att få reda på det, men jag hade inte samma behov av den informationen, så jag avstod. L och I, som saknade Y-kromosom, avstod också, men vi lyssnade tappert på macho-killarnas stön och skrik och fick nog en ganska bra bild av hur det kändes iallafall.
Sen gick vi tillbaks, jag fick skjuts till ryd, kom i säng runt 3 och har sedan dess flyttstökat vidare. Köket är i stort sett avklarat, alla 14 flyttkartonger nersläpade till förrådet för att förenkla vid flyttdagen, skrivbordet nermonterat, ett fönster putsat och vattenlåsen rensade. En hel del kvar dock. På onsdag kommer päronen med släpkärra, får hoppas att allt går in i den.
Detta var med stor sannolikhet det sista blogginlägget skrivet i Linköping.
Kommentarer:
Trackback