Vi kallar honom Lordi
Jag har en otroligt nitisk lärare i en kurs just nu. Han är spanjor och har någon slags "lärande genom terror"-attityd, slänger hemska frågor runt omkring sig på föreläsningarna och om man svarar lite svävande eller vagt, eller helt enkelt fel, får man ett hånleende och en kommentar i stil med "Oh, it works like that? I didn't know that".
Alla hans utvärderingar på saker man gör i kursen är publika, som en extra motivation att verkligen anstränga sig antar jag. Kritiken man får i dem är alltid hård, rak och ärlig, och det känns väldigt ovant i den fega och beigea svenska högskolan.
I dag fick vi tillbaks omdömmet på våra första utkast av powerpoint-filer att använda i en presentation av ett forskningsprojekt. Läste igenom omdömen de andra fått, dränktes av kommentarer om att det var "dull", "strange", "to long", "to short". Några hade på sin höjd fått "quite good" på vissa delar, ett par till och med "good".
Så kom jag till kommentaren om min presentation. Fyra punkter. "Shit, mycket att ändra på" hann jag tänka innan jag började läsa:
- Very nice presentation. Good job!
- Contents and text are good, not too short and not too long
- Good explanations on the figures
- I do not think that you have to work more on the presentation, perhaps only on the way to summarize it to your fellow students in 5min.
Känns som man har klarat sig igenom första omgången av Idol-gallringen i en stad där alla andra misslyckades, eller nåt. Kändes som det var vad jag behövde :)
Härligt jobbat! :)