En redovisning, en flört, en retur och en slutsats

Idag var det redovisningsdags igen, den där powerpointen som jag berättade om senast. Ganska udda redovisningsform, man klistrade upp lapparna på ett plakat och så gick alla runt och tittade, och så fick man typ redovisa för en och en. Blev lite som på en mässa. Passade mig ganska bra, hatar liksom att prata inför grupper. Lyckades nog förklara min artikel ganska bra iallafall för ett par stycken.

När examinator Lordi kom, lyckades jag dock inte svara på hans frågor speciellt bra, så det blir nog inte jättehögt omdöme till slut, men å andra sidan väger ju själva presentationsmaterialet in en del också, och det har han ju själv sagt var kalas, så helt väck blir det nog inte.

Ett annat lite skruvat inslag var att vi studenter själva skulle betygsätta de andras presentationer. Eller nja, examinatorns ord väger ju tyngst, men han skulle iallafall ta våra omdömen i beaktande.

Fick även tillbaks labrapporten. Min labkompis och jag fick beröm för den, och ett betyg på 85% med löfte om att det lätt skulle gå att höja upp det med några småändringar. För att få godkänt krävdes 60%. Ska väl tilläggas att även redovisningen ska få en procentpoäng så småningom. Har aldrig varit med om en lika välorganiserad kurs tidigare, och det känns faktiskt lite motiverande att det är så omedelbart på något sätt.

Så, det blev ännu en såndär dag som började med fullständig stress och slutade i total avslappning. I sådana fall har jag en viss egenhet att drabbas av nån form av depression, eller iallafall nedstämdhet och passivitet. Provade en ny taktik nu när jag kom hem, för att kanske slippa det denna gången. Tog på mig löpskorna och gav mig ut i skogen, liksom för att förbruka alla stresshormon och shit som fanns i omlopp. Kändes skönt. Får se om det fungerade.

Resten av veckan blir förhoppningsvis dominerad av tentapluggande, har inte ens börjat med det och det är bara dryga veckan kvar. Vore ju skoj om man lyckades få till ett tentaresultat som matchar redovisning(?) och rapport, även om det känns som en svår uppgift. Känns lite som att Lordi förväntar sig det på något sätt, jag verkar ha gjort intryck. Trots kaffeincidenten på hans dator.

Såhär ett halvår senare, kan jag nog lugnt påstå att sjukskrivningen var det smartaste jag någonsin gjort. Allt går så mycket lättare nu. Att det krävdes så lite, att börja röra på sig, dra ner på meningslösa fritidssysslor och vila några månader... Jag menar, om det fortsätter såhär så kommer jag ju ha slutfört 50p på denna terminen. Av 30.

Och nu ber jag om ursäkt för ytterligare ett blogginlägg med alldeles för lite ödmjukhet.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits