80h
Nu är jag färdig. The end, finito. Två arbetsveckor av hackande, stötande, hoppande, samlande och klurande är över. Nu har jag lite separationsångest och vet inte riktigt vad jag ska göra. Funderar på att göra om allt igen, börja om från scratch... men det är nog en dålig idé. Barnen åkte hem till sina föräldrar, och godheten segrade till slut i Hyrule.
Ja, precis. Jag slog precis sista bossen i The Legend of Zelda: Twilight Princess.
80 timmar tog det alltså, vilket ju då blev uppdelat på lite drygt en månad. Egentligen finns det inget som ens kommer i närheten spelglädjen som spelet gav, absolut det bästa jag spelat. Nu är jag kanske inte världens mest hardcore-gamer, har ju exempelvis inte spelat tidigare Zeldaspel, men det spelar ingen roll. Tror ändå inte att dom slår Twilight Princess. Det hade liksom allt.
-Söta nintendosagofigurer (till skillnad från spel till andra system som ska vara så nedrans verklighetstrogna)
-Vacker miljö, fint väder, glad musik och fågelsång när det är glatt
-Mörker, ondskefulla figurer, hemska toner och spänning när det är något lurt på gång
-Pyssel, pussel, gåtor och klurigheter
-Spel i spelet
-Det där klassiska belöningssystemet, som gör att man gladeligen sliter med en jobbig boss, eftersom man vet att man får något fint när det är färdigt
-Fantastiskt trevlig handkontroll, det är otroligt mycket enklare att komma ihåg rörelser än knapptryckningskombinationer.
-Och så har dom skippat röst-skådespeleri. Alla dialoger är textbaserade, vilket gör att man slipper irritera sig på att folk inte låter bra, eller inte låter som man vill.
Detta blev visst en roman... men men.
Rekommenderas som tidsfördriv om man inte har så mycket att göra på kvällar, eller har ett par veckor ledigt och oplanerat. Eller vad tusan, man behöver inte spela så intensivt.
Nåväl, nu blir det till att vänta i några år innan uppföljaren kommer. Dyker säkert upp ett och annat mysigt spel under tiden, typ super mario eller nåt, och då får man väl fundera på om det är värt att införskaffa.
Ja, precis. Jag slog precis sista bossen i The Legend of Zelda: Twilight Princess.
80 timmar tog det alltså, vilket ju då blev uppdelat på lite drygt en månad. Egentligen finns det inget som ens kommer i närheten spelglädjen som spelet gav, absolut det bästa jag spelat. Nu är jag kanske inte världens mest hardcore-gamer, har ju exempelvis inte spelat tidigare Zeldaspel, men det spelar ingen roll. Tror ändå inte att dom slår Twilight Princess. Det hade liksom allt.
-Söta nintendosagofigurer (till skillnad från spel till andra system som ska vara så nedrans verklighetstrogna)
-Vacker miljö, fint väder, glad musik och fågelsång när det är glatt
-Mörker, ondskefulla figurer, hemska toner och spänning när det är något lurt på gång
-Pyssel, pussel, gåtor och klurigheter
-Spel i spelet
-Det där klassiska belöningssystemet, som gör att man gladeligen sliter med en jobbig boss, eftersom man vet att man får något fint när det är färdigt
-Fantastiskt trevlig handkontroll, det är otroligt mycket enklare att komma ihåg rörelser än knapptryckningskombinationer.
-Och så har dom skippat röst-skådespeleri. Alla dialoger är textbaserade, vilket gör att man slipper irritera sig på att folk inte låter bra, eller inte låter som man vill.
Detta blev visst en roman... men men.
Rekommenderas som tidsfördriv om man inte har så mycket att göra på kvällar, eller har ett par veckor ledigt och oplanerat. Eller vad tusan, man behöver inte spela så intensivt.
Nåväl, nu blir det till att vänta i några år innan uppföljaren kommer. Dyker säkert upp ett och annat mysigt spel under tiden, typ super mario eller nåt, och då får man väl fundera på om det är värt att införskaffa.
Kommentarer:
Trackback