Surt
Måndag. Idag ska jag komma igång igen!
Började med att jag vaknade kvart över sju, tänkte YES, nu kommer jag igång i tid. Sen sov jag två timmar till, och kom inte ut på promenaden förrän 10 iallafall. Regnvädret som hållt i sig sedan 1948 hade precis passerat, det var blött på asfalten och hade inte ens börjat torka upp det minsta. Men regnade gjorde det inte.
Som sällskap på asfaltsvägen mot spåret hade jag flera tusen små gulliga mördarsniglar, som käkade på sina utsmetade kompisar som fallit offer för morgonpigga hundägare och dylikt. Inget slår doften av mosade mördarsniglar. Mmmm.
Redan innan regnvädret var spåret på sina håll riktigt surt och lerigt, så att man fick ta omvägar ut i skogen för att klara sig torrskodd. Idag hade man behövt en mindre finlandsfärja för att klara det uppdraget, men kommungubbar hade iallafall varit där och märkt ut de värsta ställena för att ta tag i det med traktor, plaströr och småsten. Som märkningssystem hade de använt blå sprayfärg som de sprayade på spånflisorna på marken. Bombsäkert. På en del håll var det hyfsat utsmetade figurer som med lite fantasi kunde urskiljas som pilar. På övriga ställen var det bara blåskimrande vattenpölar kvar.
Promenaden gick i övrigt ganska bra. Stannade var tionde meter och skrockade glatt för mig själv att "Oj, där finns det ju hallon", tog ett kliv ut i skogen och festade loss. Hallon är gott. Och det verkar finnas ganska många av dem i år. Fast det kan ju bero på att det är få som har möjlighet att ta sig ut i spåret med dykutrustning.
Sen kom jag ut ur skogen, med leriga fötter och ett par hallon kvar i näven. Asfalten hade börjat torka upp, solens placering på himlen kunde nästan urskiljas genom det kilometertjocka molntäcket och fåglarna satt i träden och verkade fundera på att trots allt vänta med att flytta söderut ett tag till.
Nu ska jag fördriva tiden till lunch, sen ska jag laga lunch, sen ska jag äta lunch, sen ska jag... ehm.. läsa?
Måndag... men kanske kommer jag igång imorgon.
Började med att jag vaknade kvart över sju, tänkte YES, nu kommer jag igång i tid. Sen sov jag två timmar till, och kom inte ut på promenaden förrän 10 iallafall. Regnvädret som hållt i sig sedan 1948 hade precis passerat, det var blött på asfalten och hade inte ens börjat torka upp det minsta. Men regnade gjorde det inte.
Som sällskap på asfaltsvägen mot spåret hade jag flera tusen små gulliga mördarsniglar, som käkade på sina utsmetade kompisar som fallit offer för morgonpigga hundägare och dylikt. Inget slår doften av mosade mördarsniglar. Mmmm.
Redan innan regnvädret var spåret på sina håll riktigt surt och lerigt, så att man fick ta omvägar ut i skogen för att klara sig torrskodd. Idag hade man behövt en mindre finlandsfärja för att klara det uppdraget, men kommungubbar hade iallafall varit där och märkt ut de värsta ställena för att ta tag i det med traktor, plaströr och småsten. Som märkningssystem hade de använt blå sprayfärg som de sprayade på spånflisorna på marken. Bombsäkert. På en del håll var det hyfsat utsmetade figurer som med lite fantasi kunde urskiljas som pilar. På övriga ställen var det bara blåskimrande vattenpölar kvar.
Promenaden gick i övrigt ganska bra. Stannade var tionde meter och skrockade glatt för mig själv att "Oj, där finns det ju hallon", tog ett kliv ut i skogen och festade loss. Hallon är gott. Och det verkar finnas ganska många av dem i år. Fast det kan ju bero på att det är få som har möjlighet att ta sig ut i spåret med dykutrustning.
Sen kom jag ut ur skogen, med leriga fötter och ett par hallon kvar i näven. Asfalten hade börjat torka upp, solens placering på himlen kunde nästan urskiljas genom det kilometertjocka molntäcket och fåglarna satt i träden och verkade fundera på att trots allt vänta med att flytta söderut ett tag till.
Nu ska jag fördriva tiden till lunch, sen ska jag laga lunch, sen ska jag äta lunch, sen ska jag... ehm.. läsa?
Måndag... men kanske kommer jag igång imorgon.
Kommentarer:
Trackback