Var är du nu?
Inatt var jag hemma hos en kompis. Hon hade skaffat sig en liten liten ödla som var så söt och sprang runt i hörnsoffan. Den var lite rädd för mig i början, men det tog sig. Anföll mina fötter när jag hade lagt en filt över dom och sånt. Precis som ödlor gör.
Sen tog den min kompis hatt och satte på sitt huvud... och sen på mitt huvud.. och jag klädde såååå bra i halmhatt, så jag hade på mig den jättelänge. Sen var den för stor för min kompis. Hon blev lite sur, men det gick över. Då sa hon att jag luktade som min mamma.
Jaja, sen tog jag min väska och min fjärilshåv och gich till en gräsplätt där jag skulle lägga mig och sola, men där det fanns plats spelade dom brännboll så tennisbollarna ven i luften. Var precis att jag inte blev träffad. Så jag gick en bit till, men där var det så mycket folk och den enda platsen jag hittade var liksom i skugga... förutom att det var pensionärer överallt som undrade vad jag skulle göra med fjärilshåven.
"Man vet aldrig vad man hittar" var mitt svar.
Jag stannade inte på pensionär/skuggstället, utan hoppade över planket och tänkte sätta mig mot ett staket, där det satt lite annat folk istället. Solen hade dock gått ner, så vi hamnade plötsligt på en fest. Var lite bökigt med fjärilshåven, men det funkade. Jag blev lite kär i en asiat, som skulle åka hem till kina, så jag lade håven på ett säkert ställe och skyndade ner till tågstationen och sa hejdå.
Idag känns allt liksom så... tomt. Jag vet att jag fick hennes nummer, men jag har glömt det... och när jag kollar i mobilen, där jag är säker att jag sparade det, finns det inte. Kan inte riktigt smälta det, hon sjöng så sprött och vackert tillsammans med sin syster.
Dessutom verkar jag ha glömt fjärilshåven.
Sen tog den min kompis hatt och satte på sitt huvud... och sen på mitt huvud.. och jag klädde såååå bra i halmhatt, så jag hade på mig den jättelänge. Sen var den för stor för min kompis. Hon blev lite sur, men det gick över. Då sa hon att jag luktade som min mamma.
Jaja, sen tog jag min väska och min fjärilshåv och gich till en gräsplätt där jag skulle lägga mig och sola, men där det fanns plats spelade dom brännboll så tennisbollarna ven i luften. Var precis att jag inte blev träffad. Så jag gick en bit till, men där var det så mycket folk och den enda platsen jag hittade var liksom i skugga... förutom att det var pensionärer överallt som undrade vad jag skulle göra med fjärilshåven.
"Man vet aldrig vad man hittar" var mitt svar.
Jag stannade inte på pensionär/skuggstället, utan hoppade över planket och tänkte sätta mig mot ett staket, där det satt lite annat folk istället. Solen hade dock gått ner, så vi hamnade plötsligt på en fest. Var lite bökigt med fjärilshåven, men det funkade. Jag blev lite kär i en asiat, som skulle åka hem till kina, så jag lade håven på ett säkert ställe och skyndade ner till tågstationen och sa hejdå.
Idag känns allt liksom så... tomt. Jag vet att jag fick hennes nummer, men jag har glömt det... och när jag kollar i mobilen, där jag är säker att jag sparade det, finns det inte. Kan inte riktigt smälta det, hon sjöng så sprött och vackert tillsammans med sin syster.
Dessutom verkar jag ha glömt fjärilshåven.
Kommentarer:
Trackback