En blogg som inte handlar om nåt

Laborationen gick inte så bra. Vi fick 2 hjärtan, som vardera räckte till 4 bitar. Vi behövde bara 4 bitar, så det skulle ju vara mer än tillräckligt. Men alltmedan vi skar till bitarna och försökte knyta upp dem på ställningen, så gick de sönder. Blev en hel del "dont break my heart again"-skämt med min labkompis som är engelsktalande utbytesstudent. Höhö, höhö.

Våra 8 bitar gick åt, plus att vi fick tjuva en från en annan grupp.

Väl uppe var det bara 3 som fungerade. Varav en gick sönder ganska snart. Så, två var redo för det slutliga experimentet. På grund av fel skala på ett diagram, drog vi dock sönder den innan vi ens börjat. Så 5 timmars förberedelser ledde fram till att vi fick använda oss av EN hjärtslice, som dessutom höll på att gå av på mitten.

Vi såg inga som helst variationer när vi tillsatte adrenalinet, men labansvariga Isa gav oss hopp med att säga att det kanske skulle gå att se variationer om man tittade på datan i ett annat program.

Gött, tänkte vi, när vi precis avslutat hela försöket och sparade filen. Alla tusentals felmeddelanden som dök upp när programmet berättade att det uppstått ett fel och att datan var förlorad, fick oss knappt att lyfta på ögonbrynen. Det var liksom redan självklart att vad vi än gjorde skulle gå åt skogen. En såndär typisk dag då murphy är i fullständig kontroll.

Ska väl tilläggas att för ett par dagar sa kursansvariga Jordi (även kallad Lordi) att det inte räcker med att försöka göra laborationerna, får man inga resultat måste man göra om. Yeeeha! :D 

Imorgon är det dags för terminens första laboration. Den verkar riktigt kul faktiskt!

Vi får ett färskt hjärta från ett kycklingembryo (dvs från ett ägg nära kläckningsdags) som vi ska slajsa upp i remsor. Dessa bitar ska vi sedan spänna upp i en liten ställning, och ge dem elchocker. Då kommer hjärtmusklerna nämligen att dra ihop sig, vilket mäts av ställningen. Sedan ska vi tillsätta lite adrenalin och se hur mycket hårdare muskelkontraktioner det blir.

Låter kanske lite grymt om man tänker efter, men jag tycker det sak bli skitskoj. Är nyfiken på hur mycket adrenalin det krävs för full effekt, plus att det ska bli intressant att se om vi verkligen lyckas. Lär ju liksom inte bli helt enkelt att operera på ett hjärta stort som en 50-öring, och sedan knyta upp småbitarna med hjälp av pyttesmå snören... Men det ska nog gå :)


Än så länge går det oförskämt bra att plugga. Kurserna känns relevanta och kul, trivs till och med i gruppen än så länge!

Pulsen gick precis upp till max för att sedan lugna ner sig och lägga sig på en väldigt belåten vilopuls.

Klarade tentan =)

Och jag som bara startade datorn för att börja göra om den sista labrapporten till just den kursen. Nu fick jag ju ännu mer motivation till det, tänk om man kunde göra klart den idag. Då vore man ju faktiskt i fas igen.

Men vad UNDERBART!

Ja, det gäller att tänka positivt. Nu har skolan börjat igen, läser tre kurser parallellt första halvan av terminen och sedan läser jag fyra. Detta beror på den kaotiska omställningen till en europeisk standard av universitetsstudier. Bologna heter det visst. Helt galet. Förut motsvarade en högskolepoäng en veckas studier. Logiskt, bra, enkelt att komma ihåg. Terminen var 20 poäng lång. Jämnt och bra.

Sedan kom bologna. Plötsligt är terminen 30 poäng lång, men fortfarande lika många veckor. Det innebär att en vecka motsvarar 1,5 poäng. Känns inte lika logiskt. 30 är inte heller jättejämnt att dela med 4 (tidigare var det vanligt med 4 st kurser på 5p på en termin), så därför delar man det med 5 istället. Man läser alltså fem kurser istället för tidigare fyra. Dessa kurser är i stort sett samma som tidigare, fast man tvingas alltså läsa dem på kortare tid, plus att det lagts till en totalt onödig kurs vid sidan av som man måste gå för att få ihop sina poäng.

Så, min termin ser ut som så att jag läser en kurs på halvfart och två på kvartsfart nu i början. Sedan läser jag två på halvfart och fortfarande samma två på kvartsfart.

Eller vänta nu, jag måste dela det med 5 istället... annars kommer det inte stämma...

Jag läser, öh, hur blir det...

äsch.

Jag läser en massa kurser iallafall. De flesta verkar intressanta.

Idag började första kursen, cellbiologisk metodik. Som vanligt var jag den enda från biologiprogrammet som läste den (min årskull är extreeeemt grönbiologisk), men jag snikade in mig i en labbgrupp bestående av gamla bekanta från KB, så nu är det orosmomentet ur världen. Det är så jobbigt att försöka komma in i en grupp som liksom är färdiggrupperad. Speciellt med en social kompetens som är i nivå med en liten pinne.

Det är så skönt att ta dagarna som de kommer. Sååå skönt. Idag blev jag sugen på en promenad mitt i regnovädret, så jag tog på mig vinterkängor och regnställ och gav mig ut i skogen. Fast då hade regnet slutat och solen var påväg fram. 

Snubblade bokstavligt talat på ett tokigt bra ställe med rödgul trumpetsvamp. Eller snarare halkade, de där plankorna på vandringsleder vid blötmark blir väldigt hala när det regnat. Tyvärr är skogen ett naturreservat, så man får inte plocka... Men eftersom jag är en sådan rebellisk person, knökade jag i ungefär ett kilo svamp i en fryspåse jag lägligt nog hade i fickan :)
Rensade hälften och stekte upp förut, räckte till 4 mackor. Då var det iofs syndigt mycket svamp på dem, men ändå. Det kändes ju som så mycket när man hade hela påsen full.

Det var iallafall GOTT som tusan, och dessutom har jag kommit på att inte ens svampstekning kräver smör. Olivolja funkade kalasbra till det också. Sådant gör mig glad nu för tiden av någon anledning.

Hepp, nu ska jag duscha bort alla fästingar och sedan rensa resten av svampen och ta en macka till. Känns onödigt att förvälla och frysa in, lika bra att göra åt på en gång.

Massor av socker och kaffe, plus ett gäng stargate-avsnitt i soffan. Nu känner jag mig pigg igen.

Dock inte speciellt hoppfull angående tentan. Den bestod av 8 uppgifter på vardera 10 poäng. Tre av dessa kunde jag i princip inte alls. Det innebär att jag som mest kan få 62,5%. Godkäntgränsen brukar ligga på 60%. På resterande 50p får jag alltså förlora max 2 poäng. Tjena. :)

Fast... jag chansade hej vilt på ett par av de där uppgifterna som jag inte kunde. Kanske skrapade jag ihop några poäng där trots allt. Vore så grymt befriande att slippa skriva den tentan igen.

Hoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppas!

Här hade man gått och funderat på allt som man äntligen skulle göra nu när man inte hade någon tenta att oroa sig över... och så är man bara helt post-tenta-deckad. Ja, jag uppfann det ordet just nu. Tyckte det behövdes ett ord för hur man känner sig när tentastressen är över.

Fast någon stress var det ju inte direkt... bara ångest. Den kommer man aldrig ifrån :)

Jaja, tentan gick väl sisådär, en del frågor kunde jag svara på jättelätt, en del kunde jag inte svara på alls. En del hittade jag på svar till. Känner mig ganska nöjd att jag skrivit den en gång nu iallafall, trots att jag hade värsta huvudvärken i mannaminne när jag vaknade... som dessutom fortfarande håller i sig.

Men nu ska jag nog prova att sova, det känns som att det skulle kunna vara en bra sysselsättning.

Äsch... varför skjuter jag upp saker? Ju närmare deadline jag kommer, desto svårare har jag att ta tag i det. Nu lägger jag ner ansträngningen för denna gången och låter det gå som det går på måndagens omtenta.

Ska bli såå skönt med en vecka tokledigt därefter. Ta dagarna som de kommer igen och komma i fas.

Jaffa, Kree!


(med andra ord, på omtentapluggfronten går det minst sagt trögt)