Fiskenät

Senast jag träffade en människa jag träffat på nätet i verkliga livet var flera år sedan. Har inte hänt så många gånger heller, så procentuellt sett har det nog gått ganska bra med tanke på att jag blev tillsammans med en och fortfarande är god vän med en annan. Dom andra två eller tre har jag varken sett eller hört något av på flera år, även om jag gick på ett par konserter med den ena.

Så, egentligen borde jag väl inte vara så orolig. Ändå sitter jag här och guppar nervöst mina ben så jag nästan får träningsvärk i låren. Tänk om jag gör dåligt intryck, tänk om jag inte är som hon tror, eller om jag inte kommer på något att prata om. Ska jag raka av mig enveckasskägget, eller låta det vara kvar? Funderar också på om jag ska dricka en stor kopp kaffe eller sova en timma, vet inte vilket som piggar upp mest. För jag är trött, väldigt trött. Men det brukar jag nog vara vid den här tiden på dygnet, sen piggnar jag till framåt kvällen.
Alla tankar är alltså på om JAG duger, kanske en indikation på hur det står till med mitt självförtroende för tillfället.

Iallafall, upplägget från början att jag och mina biologbihang skulle mötas med henne och hennes bihang. Sen har bihanget krympt något helt makalöst och är nu nere i totalt en (1) person. Kanske 2 om jag lyckas övertala Charlotte. Hoppas hon hänger med, 3 är inget bra antal.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits