En blogg som inte handlar om nåt

En liten rapport innan jag lägger mig och sover inför starten på etapp två av resan.

I söndagskväll ringde det på dörren, Malin stod med en nyinköpt hjälm i näven och sa att hon skulle följa med en bit på cykelturen. Typ till Vadstena. Tror inte jag lyckades dölja min skepsism, "här har jag planerat i ett halvår..." började tankarna gå i huvudet. Men dom la sig ganska snabbt, efter en stund insåg jag att sällskap på en lång cykeltripp är en mycket positiv sak och att Malin dessutom var precis rätt person för jobbet.

Så, lite senare än planerat kom vi iväg, blev ju en del extra packande. Första dagen cyklade vi längs göta kanal, mycket vackert!

Första stoppet blev redan i berg, där vi träffade på turistbåten Svea Lejon som kan skymtas i bakgrunden på bilden ovan. Sen cyklade vi vidare och lunchade när vi kom fram till Borensberg.

Lunchmaten inhandlades på ica.
Maten gjorde oss så här glada.


Sen cyklade vi lite fel, kom till motala, hittade ut ur motala och kom sen fram till Vadstena kl 18, där ingen var hemma hos broder nr.1. Dom kom dock ganska snart, nästan hela familjen. Maja, 5 år och Olivia 1,5 år uppskattade besöket mycket. Natten spenderades i tält på gården, vi ville gärna prova 150:- tältet från Jula i civiliserat område. Krävdes lite övertalning innan Maja gick med på att inte sova med oss i tältet.

På tisdagen bestämde sig Malin att följa med en bit till, hon hade fått mersmak. Hon gick på uppropet på sin sommarkurs i vadstena, sen åkte vi vidare, kl. 11:30 mot Omberg, som skulle bli målet för dagen. Solen och hettan sög vätskan ur våra kroppar, och det blev ganska jobbigt när vattnet tog slut, men vi kom iallafall fram till berget ganska snabbt. Sen följde en extremt tung sträcka innan vi kom fram till stocklycke hamn på Omberg, där vi skulle slå upp tältet. Backarna var tokigt tunga, och när vi tittade tillbaks efter lång tids kämpande såg vi detta. Framgår kanske inte helt ur bilden, men i våra ögon såg det ut som himalaya. Minst.



Men vi kom fram. Och sov gott medan myggen hölls ute av myggnätet.

På onsdagen kom vi iväg hyfsat tidigt, och cyklade på bra framåt gränna. Där åt vi pizza och polkagrisar, sen åkte vi vidare in i småland. Backigt som tusan! Kaxholmen var värst, men sen var det nerför hela vägen till huskvarna, och sen var man nästan framme i Jönköping för övernattning hos bror nr. 2. Dagssträckan blev runt 80 km och längst hittills. Därefter var torsdagscyklingen inte så långsträckt, men tokigt kuperad. Vi diskuterade lite om att göran kropp hade bestigit mount everest utan syrgas, men att det var en baggis i jämförelse med att bestiga perstorpsbacken... utan syrgas.

Sen kom vi till Mullsjö, till mina föräldrar. Vips hade Malin träffat hela min familj, plus farmor (92år) som kom cyklandes på besök. Fotboll på kvällen, och otroligt skönt att ta det lugnt ett par dagar. I eftermiddags tog Malin tåget hem till linköping, resten av resan får jag göra själv. Kommer inte bli lika kul såklart, men snart är man framme i Varberg, och det är ju inte fy skam det heller :)