Tillbaks på ruta 1...
Hepp, det blev inget i ängelholm. Bara att släppa det och gå vidare.
Har av olika anledningar varit hos föräldrarna i 2 veckor nu, får paniiiik! Blir spännande sen när jag tvingas bo här på heltid o_0
Har av olika anledningar varit hos föräldrarna i 2 veckor nu, får paniiiik! Blir spännande sen när jag tvingas bo här på heltid o_0
PEPP
Sällan har ordet "Pepp" passat in på mig, oftast är ord som "blasé" mycket mer passande. Men nu minsann är jag verkligen PEPP!
I fredags kväll ringde de från ett företag mellan ängelholm och helsingborg som jag sökt jobb hos för en månad sedan. En ganska stressad skåning berättade att de fått in sjuuukt många ansökningar, och att det var därför det tagit så lång tid innan de kom fram till ett urval... men att de ändå fortfarande var hoppfulla om att tillsätta tjänsten innan midsommar. HA!
Vad är det med skånska företag och panik egentligen :D
Och för all del, vad är det med skånska företag och MIG egentligen? Är det så att skåningar ogillar svågerpolitik något mer än göteborgare och uppsalingar?
Iallafall, på måndag kl. 11 ska jag dit på intervju. Jag fick välja i princip vilken tid som helst, vilket jag tycker inte riktigt stämmer in i att det var "sjukt många ansökningar"... Har alla andra redan intervjuats, utan att de hittade den de sökte? Eller har de satsat på ett minimalt antal aspiranter för intervju? Hur i hela helsingborg lyckades jag gå från bottenskrapet, som inte ens får ett nekande svar, till toppkandidat?
Förresten gillade jag jobbet redan när jag sökte det. Det kändes som ett jobb som jag skulle tycka vara kul, och dessutom som jag skulle kunna ha en chans att få. I annonsen ser det ut att vara riktigt varierade arbetsuppgifter, och det gillar jag som fan.
Kort sagt, jag har hamnat i en situation som jag väldigt sällan sitter i; Jag har skaffat mig förhoppningar på gränsen till förväntningar, plus en vilja att få nånting. I mitt huvud har jag redan fått jobbet. Jag vet inte om detta är speciellt bra tankar att ha inför en intervju :D
I fredags kväll ringde de från ett företag mellan ängelholm och helsingborg som jag sökt jobb hos för en månad sedan. En ganska stressad skåning berättade att de fått in sjuuukt många ansökningar, och att det var därför det tagit så lång tid innan de kom fram till ett urval... men att de ändå fortfarande var hoppfulla om att tillsätta tjänsten innan midsommar. HA!
Vad är det med skånska företag och panik egentligen :D
Och för all del, vad är det med skånska företag och MIG egentligen? Är det så att skåningar ogillar svågerpolitik något mer än göteborgare och uppsalingar?
Iallafall, på måndag kl. 11 ska jag dit på intervju. Jag fick välja i princip vilken tid som helst, vilket jag tycker inte riktigt stämmer in i att det var "sjukt många ansökningar"... Har alla andra redan intervjuats, utan att de hittade den de sökte? Eller har de satsat på ett minimalt antal aspiranter för intervju? Hur i hela helsingborg lyckades jag gå från bottenskrapet, som inte ens får ett nekande svar, till toppkandidat?
Förresten gillade jag jobbet redan när jag sökte det. Det kändes som ett jobb som jag skulle tycka vara kul, och dessutom som jag skulle kunna ha en chans att få. I annonsen ser det ut att vara riktigt varierade arbetsuppgifter, och det gillar jag som fan.
Kort sagt, jag har hamnat i en situation som jag väldigt sällan sitter i; Jag har skaffat mig förhoppningar på gränsen till förväntningar, plus en vilja att få nånting. I mitt huvud har jag redan fått jobbet. Jag vet inte om detta är speciellt bra tankar att ha inför en intervju :D