En blogg som inte handlar om nåt

Vårt hus har fått en ny dokusåpa, nu när katterna i trapphuset försvunnit. Någon förstår inte lappen som sitter på sopnedkastet, där det står att "Sopnedkastet ur funktion, någon har kastat något som inte bör kastas och det är stopp i röret. Sopor kastas i tunnorna på gården". Det står på engelska också, för utbytesstudenterna.

Nedanför sopnedkastet på andra våningen står det ett berg med sopor, som en stjärna ställt dit. Ovanför berget har någon satt upp en ny lapp.
"People are living here, stop acting like a threeyearold, CLEAN UP!"

På ytterdörren sitter en liten postitlapp.
"Your trash? Clean up, asshole!"

Idag hade någon vänlig själ gjort det lite enklare för personen ifråga, och lagt alla soporna i en säck, och lagt dit en ny lapp.
"Var god lägg ut soporna i tunnan"

Men nu ikväll hade det ställts dit en ny kasse sopor framför säcken. Plus att en ny lapp därefter tejpats på denna kasse.
"How stupid are you?! Clean up this mess, NOW!"

Jag tycker det är ganska underhållande.

Sommaren har varit en bergochdalbana, och efter den senaste dalen känns det som om jag är påväg upp igen. Helgen har varit väldigt bra faktiskt, behövde det innan morgondagens skolstart.

Igår började jag dagen med att packa bakväskorna på cykeln med lite regnkläder, matsäck och påsar, sen cyklade jag 20 km söderut till en skog och plockade ett par liter kantareller. 10 meter från där jag ställde cykeln hittade jag dom största kantarellerna jag någonsin sett, och fyllde nästan en fryspåse bara där. Sen blev det mest småplock en dryg timma, sen hemfärd igen.
Därefter övertalade jag grannarna om att det var bra grillväder, fixade potatisgratäng och kantarellsås att bjuda på och startade engångsgrillen. Blev najs som tusan, trots att gratängen blev lite väl saltfattig.

Sen pallade vi plommon och äpplen i det angränsande villaområdet, hade en tävling i plommonkärnsspottning i gatlyktljuset och gick sen tillbaks hemåt med fickorna fulla av äpplen, småsneglandes på dom stupfulla studenterna som var på väg till utediscot. Det kändes som att vi var dom enda som visste hur man på bästa sätt njuter av livet en tidig höstdag innan nätterna blivit kalla.

Idag har det smattrat mot rutan hela dagen, jag har redan gjort åt burken med kantareller som jag provkonserverade igår, lyssnar på fin musik och funderar på när man måste gå och lägga sig när man måste upp en viss tid imorgon. Fick ett SMS från Linda som typ är den enda som jag vet ska gå samma kurs som mig. Vi ska sällskapa till skolan.

Ljud: Nizlopi - JCB (se inlägget nedanför)

Jag har spelat poker på riktigt för första gången i mitt liv. Eller, iallafall om man tycker att såndär cool texas hold'em som dom spelar på TV är den riktiga. 7(?) luttrade pokerspelare hade jag mot mig. Gissa vem som vann, och gissa om dom blev lite småsura över den osannolika turen jag hade.

"Vill du vara med och spela någon mer gång?"
"Njae, jag vet inte riktigt, ska väl sluta när man är på topp"
"Jo, kom igen. Då kanske du kan spela BRA den gången"

Säger väl allt :D
Tror att min pokerkarriär är över.
Med en vinst på smått svindlande 160:- eller nåt :)

En av höjdpunkterna:
Min motståndare hade höjt insatsen ganska mycket och jag hade hängt med några gånger redan, trots att jag hade skitkort. Kände på mig att killen plockade marker av mig. Jag tittade på mina kort, på mina marker... jag hade mer än den andra killen. Jag sa att jag inte hade ett piss. Sen sa jag att jag började bli trött och att det var lika bra att få det överstökat. Det var sanning båda två. Sen gav jag markerna en lätt knuff och sa All in.

Killen lägger sig.
Jag vann potten.

Sen visade jag korten. Hihihi.

Killen kom så småningom tvåa, och jag bröt tydligen en lång vinstsvit.

Så hände det då... Hade funderat på det några dagar, analyserat mina tankar fram och tillbaks. Vad känner jag? Vad vill jag? Är detta rätt? Slutade i morse med ett samtal och ett ömsesidigt beslut att lägga ner. Känns ledsamt och tråkigt, med tanke på att sommaren bitvis varit helt underbar, men det krävs väldigt mycket för att man ska kunna hålla ihop hela livet. Att jag känner att jag måste ha så mycket tid för mig själv är ju inte ett gott tecken då. När det börjat bli så, har jag aldrig varit med om ett trendbrott, vare sig i relationer eller med jobb eller vad som helst. Då får man börja med något nytt.

Känns ändå bra att hon kände något liknande, att det inte kändes sådär rätt som man gärna vill. Nu väntar iallafall vänskap, tycker ju väldigt mycket om henne.

Men ändå funderar man ju... Gjorde man verkligen rätt nu?

Har inte varit här på länge. I bloggen alltså. Känner inte för att skriva något nu heller, är på tokigt asocialt humör, har umgåtts med folk hela sommaren, och har nog fått en överdos av det. Behöver en period att bara sitta ensam och lyssna på musik. Gärna med lite svalare temperatur också tack.

Men nu låter jag överdrivet negativ, sommaren har varit grymt bra.