2010 = 2x halvmara
Innan snön smält bort riktigt, typ januari/februari nån gång, gick jag dock ut för hårt, fick ont i knäna och fick vila i ett par månader. Eller iallafall syssla med alternativ träning som inte påfrestade knät för mycket. Sedan fasade jag in löpträning igen någon gång i Maj, och sedan dess har det rullat på. Körde bara korta rundor i början (2,5 km), men har nu börjat öka distansen. Hittills verkar knän och benhinnor funka ganska bra.
För någon månad sedan föreslog Jocke en halvmara nästa sommar, broloppet mellan köpenhamn och malmö, vilket jag nappade på. Kul att ha något att träna inför! Ett par veckor senare berättade min äldsta bror att han ska springa göteborgsvarvet i maj, så då anmälde jag mig till det loppet också. Det blir en bra generalrepetition ett par veckor innan broloppet liksom.
Tidsmässigt får man väl se var man hamnar, men 2:03:11 ska jag ta med marginal iallafall. Det är Stefan Holms tid i göteborgsvarvet i år :D
En bra dag kan jag nog komma neråt 110 minuter, men det blir nog svårt eftersom jag för tillfället måste anstränga mig rejält för att springa halva distansen på 55 minuter.
En träningsvecka ser för tillfället ut såhär löpmässigt:
mån, 10,5 km i motionsspår (för att vänja mig vid långa distanser)
Ons, 3,5 km intervall i spår (för att få upp hastigheten lite)
Fre, 3 km asfalt och 3,5 km spår (för att vänja mig vid asfalt)
Utöver detta kör jag ett styrkepass på tis, tors och lördag. Ska försöka få in ett löppass till per vecka, kanske köra mån, ons, tors, lör istället, men det får nog vänta ett tag till så att kroppen får vänja sig.
I mars går det ett seedningslopp i göteborg som jag tänkte springa. 10,5 km långt är det och jag behöver nog springa det på max 50 minuter för att slippa starta för långt bak i göteborgsvarvet. Det är delmål 1. GO!
Intervjudags igen
Lite lustigt också att nu när jag väl flyttat ifrån Linköping, är det just ett Linköpingsföretag som hör av sig... Hallå liksom, kunde ni inte gjort det lite tidigare?
Jaja, en praktikplats med rutinjobb som är tidsbestämd till ett par månader, låter kanske inte så upphetsande iallafall. Men med tanke på att de pysslar med DNA-analys, är ganska nystartat och förhoppningsvis är ganska expansivt, känns det ändå riktigt attraktivt.
Det är förresten det enda stället jag ringt till och frågat om tjänsten, för att "visa framfötterna". Då kan man ju lätt tro att det var DET som gav resultat, men ICKE! Hon som ringde hade inte ens läst min ansökan, utan hade slagit numret direkt från pappret hon fått från arbetsförmedlingen. Förhoppningsvis läser hon min ansökan nu iallafall, och ser att jag faktiskt pratat med henne tidigare.
Ska bli riktigt najs att hälsa på Linköping igen iaf. Tror minsann jag ska gå till US och hälsa på min handledare när jag ändå är i stan =)
Semesterstängt på personalavdelningen
Förresten är jag flyttad till päronen nu. Mullsjö är en metropol som är nästan dubbelt så stor som Götene. Bara så ni vet.
edit: fy vad fel jag hade. det skiljde ju bara typ tusen pers mellan Götene och Mullsjö enligt SCB. (dock till mullsjös fördel)
Å andra sidan är tusen invånare en väldigt stor mängd i sammanhanget...
Nattlig safari
Utanför bishops höll jag sedan helt otippat på att springa in i en av dessa bekanta och tre vänner till honom. 5 minuter senare satt jag i ett baksäte och försökte få på mig ett säkerhetsbälte, vilket kändes ganska viktigt då föraren enligt egen utsago var "nästan nykter".
Väl hemma hos M, som förresten i princip bor i ett terrarium, har lådor med levande ormar och skorpioner, döda spindlar och en stor bunke med vattensalamandrar, var det väl till en början en ganska standard youtube-fest. Efter att ha sett alla varianter av "satisfaction"-videon (den där med byggjobbare i slow motion), kom vi fram till nattens höjdpunkt. Vattensalamandersafari i tinnerbäcks naturreservat. Klockan var då typ midnatt, och jag var helt övertygad om att vi inte skulle hitta några salamandrar, men promenad är ju aldrig fel.
M gick sen och lyste i varenda liten vattenpöl med sin ficklampa och pekade ut olika iglar och grejor, medans M2 gick i förväg, gömde sig i skogen och helt utan framgång försökte skrämma oss när vi kom ifatt. På salamanderfronten gick det faktiskt riktigt bra, vi såg ett par individer som enligt M var stor vattensalamander, vilken är utrotningshotad, plus en liten vattensalamander som brukar vara den mer vanliga.
Sedan ville M och M2 veta hur det kändes att bli elstängslad på rumpan, vilket de tog reda på. De tjatade på mig att jag också måste prova för att få reda på det, men jag hade inte samma behov av den informationen, så jag avstod. L och I, som saknade Y-kromosom, avstod också, men vi lyssnade tappert på macho-killarnas stön och skrik och fick nog en ganska bra bild av hur det kändes iallafall.
Sen gick vi tillbaks, jag fick skjuts till ryd, kom i säng runt 3 och har sedan dess flyttstökat vidare. Köket är i stort sett avklarat, alla 14 flyttkartonger nersläpade till förrådet för att förenkla vid flyttdagen, skrivbordet nermonterat, ett fönster putsat och vattenlåsen rensade. En hel del kvar dock. På onsdag kommer päronen med släpkärra, får hoppas att allt går in i den.
Detta var med stor sannolikhet det sista blogginlägget skrivet i Linköping.
Flyttstök
Annat som strukit med är en kasserad dator (som varit kasserad de 2 senaste flyttarna också, men som hängt med av ren vana), 2 stooora och tunga kassar med kläder (vem visste att kläder kunde vara så tunga och att insamlingskontainern var så långt långt låååångt bort), en skock glasburkar (som jag sparat för att konservera saker i dem, men som aldrig kommit till användning eftersom jag av någon anledning aldrig har saker att konservera), samt ett par telefonkataloger för Varberg från 1999. I fallet med de sistnämnda, tog jag mig en lång funderare och kom fram till att om jag nånsin ska ringa till någon som händelsevis bor i Varberg, bör jag nog slå upp numret i en något nyare katalog.
Av någon anledning överlevde den trasiga playstation2-konsolen packningen, då min hamsterpersonlighet fick en tillfällig storhetsperiod och tänkte att "Denhär makapären kan jag nog laga!". Det var nog den tanken jag tänkte för länge sedan om den där kasserade datorn också när jag tänker efter.
Förresten skriver jag detta på en dropin-dator på stadsbiblioteket, eftersom jag inte har någon dator för tillfället. Det är faktiskt ganska najs att inte ha det, man blir grymt effektiv. Jag kanske till och med hinner packa färdigt innan min flytthjälp anländer!
... om jag inte fortsätter spendera all min energi på att gå långa promenader till stadsbiblioteket då, och STÅ vid en dator och skriva långa bloggar tills ryggen värker som om den blivit trampad på av ett tjugotal elefanter.
Nu tror jag killen bredvid fes... eller också knarrade bara skorna. Det får bli slutsignalen för dagens blogg, tjaba!
Fest?
Dessutom har jag ingenstans man kan vara... Här hos mina föräldrar får man nog inte bjuda på något starkare än lingondricka. Barnkalas med jordgubbstårta och saft. Japp, det låter väl skoj. Farsan kan ordna med fiskedamm bakom ett skynke. :P
Önskar att man kunde fixa nåt utan att det blev ett stort projekt av det... jag gillar inte stora projekt.
Tillbaks på ruta 1...
Har av olika anledningar varit hos föräldrarna i 2 veckor nu, får paniiiik! Blir spännande sen när jag tvingas bo här på heltid o_0
PEPP
I fredags kväll ringde de från ett företag mellan ängelholm och helsingborg som jag sökt jobb hos för en månad sedan. En ganska stressad skåning berättade att de fått in sjuuukt många ansökningar, och att det var därför det tagit så lång tid innan de kom fram till ett urval... men att de ändå fortfarande var hoppfulla om att tillsätta tjänsten innan midsommar. HA!
Vad är det med skånska företag och panik egentligen :D
Och för all del, vad är det med skånska företag och MIG egentligen? Är det så att skåningar ogillar svågerpolitik något mer än göteborgare och uppsalingar?
Iallafall, på måndag kl. 11 ska jag dit på intervju. Jag fick välja i princip vilken tid som helst, vilket jag tycker inte riktigt stämmer in i att det var "sjukt många ansökningar"... Har alla andra redan intervjuats, utan att de hittade den de sökte? Eller har de satsat på ett minimalt antal aspiranter för intervju? Hur i hela helsingborg lyckades jag gå från bottenskrapet, som inte ens får ett nekande svar, till toppkandidat?
Förresten gillade jag jobbet redan när jag sökte det. Det kändes som ett jobb som jag skulle tycka vara kul, och dessutom som jag skulle kunna ha en chans att få. I annonsen ser det ut att vara riktigt varierade arbetsuppgifter, och det gillar jag som fan.
Kort sagt, jag har hamnat i en situation som jag väldigt sällan sitter i; Jag har skaffat mig förhoppningar på gränsen till förväntningar, plus en vilja att få nånting. I mitt huvud har jag redan fått jobbet. Jag vet inte om detta är speciellt bra tankar att ha inför en intervju :D
2 månader
Eller förresten, föräldrarna kanske jag flyttar in hos iallafall, fast inte mina egna... Har blivit lovad temporär bostad i Märsta hos C's föräldrar om jag skulle hitta nåt jobb i Sthlm eller Uppsala. Grymt bra. Att försöka hitta bostad i uppsala såhär års är nog lika lätt som att hitta, ööh, JOBB i uppsala såhär års... haha. Men ändå. Om lyckan skulle vara framme, så känns det skönt att ha ett bostadsalternativ.
Sen att C förmodligen inte förvarnat sina föräldrar om att hon lovat bort ett rum, det gör det hela lite mer spännande :D
För övrigt var jag i skolan och spanade in en massa kursares framläggningar av sina examensarbeten idag. Fy tusan vad bra de var! Och så bjöds det på kaffe och kakor dessutom, vilket gör att jag förmodligen går på nästa veckas framläggningar också, även om det var länge sedan jag gick på deras utbildningsprogram. Gratis kaffe liksom! =)
Mer jobbångest
I dagarna har ett par tjänster som labsupport dykt upp. Eller, i ett av fallen kallades tjänsten "processoperatör för disk och sterilisering". Det säger väl lite mer om vad det handlar om, det är helt enkelt jobb som diskare, fast det råkar vara på läkemedelsföretag. Kvalifikationskraven är typ valfri gymnasieutbildning. Känns helt absurt att jag ens överväger att söka jobben, plus att det känns än mer otroligt att jag skulle få något av dem. Vem anställer överkvalificerad personal? Och hur skulle man utforma en ansökan egentligen?
"Hej, jag vill egentligen bara få in en fot i företaget, så jag kan tänka mig att diska ett tag. Kan även ta lite stock om det skulle behövas"
hmm.
Spring i benen
I övrigt har nog alla flyttat härifrån nu, förutom jag. Jocke är sedan länge i Malmö, Christian i Kalmar, Sofia i Göteborg och Charlotte i Karlskrona. Själv har jag en liten chans att få jobb i Landskrona, men det beror på hur bra tjejen på bemanningsföretaget presenterar mig på mötet med det aktuella företaget.
Landskrona är för övrigt inte direkt min drömstad. Jag förmodar att det är ett fullständigt integrationsfiasko, eftersom SD är stans näst största parti. MP har inte ens 2%. Men jag skulle nog överleva ändå, Malmö är bara en halvtimma bort och där kan man sitta och klaga över den skånska rasismen på någon mysig pub tillsammans med en mörk tjeckisk och en röd jocke. =)
April: när allting tar slut och försvinner?
Tusan också.
"This is why i don't like change, it changes things"
/Faye i questionable content
Jonglering som träningsform
Förra våren kom jag och mina goda grannar på att man kunde spela tennis gratis på planerna utanför, vilket gjorde att jag lånade brorsans rack och inhandlade ett gäng tennisbollar. I väntan på att folk ville spela, tog jag tillfället i akt att lära mig jonglera med tennisbollarna. Har försökt flera gånger tidigare, men nu gick det mycket lättare på grund av en grymt bra instruktionsvideo på youtube.
"Jonglering i all ära, detta skulle väl handla om träning!", tänker du säkert nu, men det kommer.
Eftersom jag har ett knä som inte vill vara med på så mycket, har jag varit på jakt efter ett sätt att motionera som inte belastar mitt knä (som jag förmodar är överbelastat). Det visar sig att allt jag provat, även om det inte känts i mitt knä när jag väl gjort det, ändå i slutändan orsakat en svullnad och ömhet. Då har jag provat promenader, cykling, crosstrainer och att ligga på rygg och cykla med benen fritt i luften (vilket för övrigt är precis lika tråkigt som det låter).
Så, idag när jag såg bollarna ligga och skräpa i ett hörn, blev jag sugen på att jonglera lite. När jag stod där, blev jag nyfiken på hur ansträngande det är för kroppen. Jag knäppte på mig min pulsmätare, och såg att jag låg på något slag över 100bpm. Ingen hårdträning med andra ord, men faktiskt ganska optimalt för fettförbränning! Bytte jag ut bollarna mot käglorna jag hittade i trappuppgången i somras, så ökar pulsen några extra slag. Med blandad jonglering i en timma, förbrändes ca 300kcal, vilket är lika mycket som min promenad på 2,5 km tidigare under dagen förbrände med knäsvullnad som följd.
Utöver denna fysiska träning, innebär jongleringen en träning av koordination och balans, plus att det är ett bra sätt att stressa av på. Dessutom är det roligt och utmanande. Riskfritt är det dock inte, studsande bollar och kraschande käglor kan förstöra både prylar, kroppsdelar och husfrid. Käglor ska man vara extra försiktig med, finns tillfällen jag önskat att jag haft både hjälm, axelskydd, tandskydd och suspensoar.
Men jag rekommenderar ändå jonglering som en träningsform. Om du tror att du har för dålig motorik, så tror jag du har fel. Själv var jag den som aldrig lyckades ta lyra när det var brännboll i skolan. Dessutom blir det extra mycket träning om du måste springa runt och hämta bollar hela tiden. Det enda som behövs enligt mig är en måttlig portion tålamod, tid och utrymme.
För egen del är jag nu ganska säker på 3 bollar med lite trick. Det finns dock alltid nya saker att lära sig, vilket gör att man kan göra varje pass till en utmaning. Man kan exempelvis stå på ett ben, jonglera liggandes, greppa bollen ovanifrån eller öka antal bollar (eller minska antal händer). Tröttnar man på att bolla på ett sätt, byter man helt enkelt till ett annat.
Så, sätt igång nu. Jonglering är förmodligen nästa stora mirakelkur på aftonbladet :)
It's alive
Jag har inte...
...jobb
...barn
...tentor kvar
...cykel
...städat
...pengar
...flickvän
...varit sjuk på jättelänge
...något liv
Jag har däremot...
...en examen [rättelse, jag har faktiskt TVÅ!]
...tid
...ganska bra med energi
...kommit igång med motion
...ont i knät
...hittat lösenordet till min blogg
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om här i bloggen i framtiden. Kanske blir det en del uppdateringar om hur det går på jobbsökarfronten, motionsfronten och kanske till och med dejtingfronten. Den sista är något som jag själv tvivlar starkt på, då jag inte ens är säker på att jag VILL ge mig in på nåt sånt. Jag är trots allt en ensamvarg som drömmer om att isolera sig fullständigt från omvärlden en vacker dag.
Fast å andra sidan...
Hur som helst, idag är det vår och jag skäms över att sitta inomhus.
återkomsten
Citat
/Joel Barish, eternal sunshine of the spotless mind
Det får räcka med det.
Ofokuserad
Har börjat musicera igen. När jag ändå inte gör det jag ska, kan man ju lika gärna göra något över huvud taget, tänkte jag. Och sedan var det kört.
Krämpor
Helgen ja.. vad har jag att redovisa från den?
Ett blåmärke på armbågen. Förmodligen har inte golvet på HG lika ont. Det är synd, så hala golv borde straffas på något sätt.
Men hey, jag kände liksom för att freestyla lite! Och mina kompisar hade jättekul åt det. Det hade jag också. I sinnestillståndet jag är i för tillfället är det bara roligt att göra bort sig.
Förresten, fick riktigt obehaglig kramp i vaden i morse. Vaknade, sträckte på mig som en katt, och så bara högg det till. Skrek som en döende gris. Att jag såg muskelihopdragningen som formade sig till en stor bula på vaden, gjorde inte saken bättre. Hade ingen aning om att kramp ser ut så från utsidan.
Eller varför skrev jag så? Vet jag hur kramp ser ut från insidan?
John Doe
Sedan kittlade B mig så att jag spillde vatten på hennes kompis. Hon blev arg och trodde det skulle bli bestående fläckar på hennes bomullströja. Försökte förklara för henne att vattenfläckar _oftast_ går bort. Tror jag misslyckades. Tror jag fått en fiende för livet. Nästa gång ska jag ta med en vattenpistol.
Sen gick jag hem och skrev ytterligare en onödig blogg med en initialbokstav som ingen vet vad den betyder. Kanske är det berit, kanske är det bengt.
Sen åt jag lite havregryn eftersom det var det enda jag hade hemma.
Läsperiodskifte
Mina lediga dagar har jag spenderat med att:
-Göra 16 matlådor
-Diska
-Städa (eller ja, liiiiiiite iallafall)
-Göra samlat schema inför kursstarterna imorgon
-Kasta in handduken på två arbeten som jag egentligen skulle göra de närmaste veckorna
-Gå soliga höstpromenader
-Titta på några serier
-Spela lite urgammalt bilspel (97?)
Tja, det var väl allt. Tror jag. Har sovit ganska bra också, så jag hoppas jag är redo för morgondagen.
Tenterad
Fredagkväll... och tenta imorgonbitti
Rent kunskapsmässigt ligger jag nog rätt bra till för godkänt på tentan imorgon. Finns nog chans för 4 också, speciellt om man räknar med rapporten och övriga examinationsmoment. Men man ska ju skriva tentan också, det finns ju alltid en risk att det kommer frågor man inte kan svara på.
Sen är jag ledig. en hel dag. halleluja.
Eller, både söndag och tisdag är iofs lediga. Dumt att jag har en grej på måndag.
Sen på onsdag börjar nästa kurser, neurobiologin ska bli skitkul och adaptationskursen kan kanske bli helt ok. Och så ska L gå dem också, vilket kommer underlätta en hel del hoppas jag. Alltid roligare med pluggsällskap! KB-ingenjörer och utbytesstudenter i all ära, men de är liksom inte biologer. Vi har äntligen fått schemat för kurserna också, och tjenare tjetjenien. Snacka om 8-17. Schemalagt. Jag fattar inte när man ska ha tid för de så viktiga självstudierna.
Disciplin?
PLUGGA DÅ!
(inte du alltså, jag)
Ny vecka
Annars var väl helgen helt ok. Jocke var här i fredags, vi lyssnade på kent, pratade skit och drack ett par folköl. I lördags pluggade jag flera timmar och sedan var tjejgänget här och spelade TP. De gick ut sen, men det kände jag inte för så jag stannade hemma. Ett högljutt dansgolv, överförfriskade studenter och kö, inget av det är något som känns speciellt lockande just nu.
Vad som känns lockande är däremot nån som bryr sig. Nåt som inte bara skrapar lite på ytan. Nån som fattar att jag bara skriver positivt i bloggen för att undvika depressionen. Typ. Det är väl därför jag tolkar alla blickar och leenden som inviter för tillfället och nästan kan fylla upp ett hönshus med mina fjäderfäkreationer.
Förresten, där är ett ord jag är ensam om på hela internet. Fjäderfäkreation.
Men men, klockan är 10. Dags att vakna. Kaffe!
bra vecka
Kom precis just nu att tänka på en sak... Sista året på IU var skitkul. Sista (och enda) året på basåret var skitkul. Sista året på biologi har börjat skitkul. Det verkar vara distansen till målet som är avgörande för mig, istället från sträckan man avverkat sedan starten. Det är kanske därför jag inte gillar jobb, de tar aldrig slut. Får kanske prova att redan innan en anställning bestämma mig för att bara jobba på samma ställe tre år åt gången eller nåt. Kanske fungerar bäst för mig.
Låt se... McDonalds, 3 år... Telefonförsäljare, 3 år... Burger king, 3 år.. Lokalvårdare, 3 år... Ja, jag gillar mina framtidsutsikter.